Nadja Mayr

Hej fina ni!

När jag såg denna text på instagram (se bilden nedan) blev jag så upprörd att jag känner att jag måste prata om detta. Får nästan aldrig elaka kommentarer vilket jag är väldigt glad över, men när jag postade en bild på min kropp två månader efter förlossningen så fick jag en riktigt elak, den handlade bland annat om att jag gav andra kvinnor komplex. Det är det sista jag vill göra, jag vill lyfta, inspirera och stötta. Det jag ville med min bild var att säga att jag tycker kvinnokroppen är helt fantastisk, för det tycker jag verkligen, de går inte ens att sätta ord på och att jag var stolt över min kropp. Men vet ni, det handlade inte om hur den såg ut, den handlade om att jag är stolt över att den överlevde förlossningen, att den klarade av smärtan, att den har återhämtat sig, att den är frisk och mår bra, att det har växt ett liv i den, att den har varit med och skapat ett barn, att den låter mig leva, känna, älska, att den lät mig bli mamma, att den gav oss Hollie.

Jag önskar att alla kunde känna stolthet över sina kroppar, att vi pratade gott om dom, allra helst framför våra barn men också för oss själva, att vi inser att vi inte har någon som helst rätt att kommentera en annan kropp på ett negativt sätt, att vi lyfter och accepterar. Jag önskar att Hollie alltid kommer att älska sin kropp, sig själv och allt hon är, just för att det är hon. Jag hoppas att jag smittar av mig en inställning på henne så att när hon pratar om andra oavsett om det är deras kroppar eller något annat så gör hon de för att lyfta dom, försöka förstå eller för att inspireras. Jag hoppas att hon ser på sig själv så som jag ser henne, att hon är alldeles perfekt precis som hon är.

Jag hoppas att vi tjejer och mammor blir bättre på det här, att våra barn inte växer upp i en värld där vi vuxna kommenterar, trycker ner och väljer ett ideal som förväntas gälla för alla, Varken när det kommer till att kommentera någon man ser på tvn, en vän eller sig själv. Vi är deras verklighet, de lär av oss, höjer vi andra och oss själva, kommer våra barn att göra detsamma. Vi är alla unika och fantastiska på vårt sätt och någon annnas framgång gör inte din mindre.

De finns inget som jag är så stolt över somöver att ha blivit mamma, att de innebär att jag inte får på mig vissa kläder och att jag har en mjukare mage ´gör mig absolut ingenting. Men jag kommer att fortsätta att träna för att jag älskar det, för att jag blir en bättre person av de, för att jag vill vara en bra förebild för Hollie genom att visa att jag prioriterar mig själv och det jag älskar men också för att bygga upp en stark kropp som är så pigg och frisk den kan vara i livet tillsammans med Hennd. Jag kommer fortsätta vara stolt över min kropp, hur den ser ut, hur den fungerar och över vad den klarat av, nu mer än någonsin och jag hoppas att det är ett steg i rätt riktning, för att Hollie ska växa upp och känna detsmma.

Som Caroline så fint säger det, till alla mammor där ute, nu slutar vi jämföra oss, för de ända våra kroppar egentligen har gemensamt och det ända vi egentligen vet är att de burit ett mirakel.

Det vi alla borde känna är stolthet och tacksamhet.

Massa kärlek

N