När allt sätts på spel
Publicerad,
Min lilla sjukling. Jag är så känslig för när hon är dålig, det gör verkligen ont i mig. Så svårt att se henne sjuk och trotts att hon inte får behålla någonting så är hon ändå glad. Tror många mammor och pappor med mig känner igen den känslan, hur man gärna hade tagit över allt det jobbigt och hur maktlös man känner sig. Samtidigt som det hör till, de kommer bli sjuka så många gånger. Hoppas det känns lite lättare när man kan prata och förstå varandra och de kan berätta hur det mår och vad de vill.
Har bäddat till henne på golvet i vardagsrummet så har vi myst framför barnprogram. Nu har hon precis somnat, bland alla gosedjur. Hoppas så att hon får behålla de skedar med blåbärssoppa och den lilla ersättning hon fått. Har ni fler tips? Hon får inte ens behålla vatten nu.
Just det här med att kräkas är jag extra känslig för och det finns en anledning. När hon var 5 dagar gamal och vi bara varit hemma med henne i 3 dagar från sjukhuset, så var vi med om något jobbigt. Jag var och duschade, Hollie låg och sov i babynestet bredvid sin pappa i soffan. Jag hör ingenting förrän F kommer springandes med henne, hon är då blå och ledlös. F har panik och jag hamnar i chock. Hon börjar precis skrika igen då, vilket någonstans kändes som ett bra tecken men jag var livrädd. Vi ringde doktorn, hennes andning var så ansträngd. De bad oss lägga på och ringa ambulans. På 4 min var två ambulanser hos oss. Wow, vilken fantastisk trygghet och vilken personal. Hollie hade börjat återfå normal färg, andningen lät bättre och de undersökte henne noga så hon inte blivit påverkad av de som hände och om hon hade fått kramp eller liknande, kommer inte exakt ihåg vad de sa. Var fortfarande i chock.
Hon hade legat på rygg, och troligen svalt kräks eller slem i sömnen. Men vi vet ju inte, det var vad de trodde.
Hon återhämtade sig och något liknande har aldrig hänt. Tack och lov. Jag var så rädd för det. Grät nog i två dygn, tårarna bara rann, oron kändes inte hanterbar och på något sätt kände jag mig så ensam, fast jag inte var det. Jag förstod inte hur jag skulle våga sov eller vara med henne själv, hon gjorde inget ljud när det hände, så hur skulle jag våga? F hade bara kollat till henne å hon knep efter luft och var helt röd, min hjälte han hade tagit upp henne, hängt över sin arm och dunkat hennne i ryggen, något slem/spy liknande hade då kommit upp. Tack och lov att han var så snabb.
Då förstod jag inte hur jag skulle klara av att leva med oron och alla känslor som nybliven mamma. Varje gång jsg duschade hade jag panik i kroppen. Vi hade kunnat förlora allt den dagen. Men det gick över, det var skönt att prata om det och ännu skönare att få prata med någon som upplevt liknande och hört att det blivit bra. Så kanske kam detta inlägg göra skillnad för någon ?
Det tog inte så lång tid innan alla lyckokänslor tog över alla det jobbiga. Att bli mamma innebär ju i sig så mycket känslor att det ibland är svårt att hantera. Nu vet man verkligen vad det betyder att älska så att det gör ont. Så tacksam för varenda dag med min tjej, min värld! Och trotts att oro på ett sätt ingår som förälder så försöker jag att inte ge den så mycket plats och istället ge utrymme för kärlek och glädje. För visst är det fantastiska så mycket större än de tuffa?
All kärlek
N
Åhh exakt samma sak hände oss vår första natt hemma, Paniken!! Han var då fyra dagar gammal.. Och detta hände under natten i sin pappas famn. Han fick panik och ringde 112 och jag for upp från min sömn vände och bankade. Då kom också slem och han börja andas igen.. 112 koppla oss vidare till BB som sa att det var normalt?! Ush jag satt upp och sov med honom hela natten
Jag vet exakt vad du menar hjärtat ? Céline har varit dålig länge nu och det finns inget annat som gör mer ont, man skulle vilja ta deras onda själv bara för att slippa se dom lida så. Ge henne gärna vätskeersättning, bara 2 små skedar var femte minut. Då vet du att hon får i sig salterna hon förlorar! Céline va exakt så för en vecka sen, nu verkar hon ha fått urinvägsinfektion… det skär så i hjärtat. All lycka till er och hoppas Hollie får bli frisk snart! ? Kram
♥️ Vet exakt vad du menar.
Tänker på er och hoppas lilla loppan blir bra fort! ?
Tusen tack fina <3
Åh, förstår precis vad du menar! Jag bröt ihop senast för ngr veckor sedan efter att 1177 tyckte att vi skulle till aktuen då de trodde vår hade RS pga svårt m andning. Man känner sig så totalt maktlös. Man kommer få få igenom många barnsjukdommar men som du säger, man vill ju kunna kommunicera så man vet hur man på bästa sätt kan hjälpa.
Ja fy det är inte roligt. Hoppas din lilla mår bättre <3 stor kram!
Åh vet precis hur du känner! Men som du skrev, man får försöka hålla oron under kontroll och fokusera på alla härliga stunder! Kramar ??
<3<3<3
Krya på henne
Tack snälla <3
Usch så jobbigt det måste ha varit…jag ifrågasätter det där med att barn ska ligga på rygg o sova. Jobbat på BB i 20 år o i början sov alla barn på magen o på något vis känns det tryggare. Ha det så bra?
Ja vi la henne aldrig på rygg igen efter det, kändes som att det var därför hon satt i halsen. Hon sov alltid på sidan. <3 Detsamma
Oron kan vara så brutal! Känner igen mig i allt. Man vill bara ta över alla deras känslor när dom har de jobbigt ! Men kärleken är så Fantastisk. Att man kan älska så mkt ?
Oron kan vara så brutal! Känner igen mig i allt. Man vill bara ta över alla deras känslor när dom har de jobbigt ! Men kärleken är så Fantastisk. Att man kan älska så mkt ? Massa krya på sig kramar till er ?
Jaa visst är det galet, skrämmande och underbart på samma gång
Tusen tack fina du <3