Hej fina,
Då jag fick lite större frågor på min frågestund har jag valt att svara på dom i lite egna inlägg. Hoppas det känns okej.. Tidigare idag publicerade jag ett inlägg om Hollies matrutiner som jag fått frågan om och en annan fråga var hur vi tänker kring barn nr 2, så här tänker vi…
Det vi vet är att vi väldigt gärna vill ha ett syskon till Hollie och jag längtar efter att få uppleva den första tiden utan att vara i chock och veta lite mer vad som väntar. Så ett barn nr 2 hoppas vi verkligen på, skulle vi få välja helt så är 2an välkommen om ca 1 – 2 år.
Varför jag vill vänta lite till är för att jag inte känner att vi inte är riktigt redo och klara än. Det har varit så extremt intensivt så nu känner jag att vi behöver tid för att landa lite, med hus, jobb och allt i vardagen. Är ganska säker på att det blir en utmaning och påfrestning till för förhållandet med nästa barn, om än en väldigt fantastisk och älskade sådan. Men vardagspusslet och sömnbrist går inte att komma ifrån. Jag vill ha lite mer tid att få njuta av H och F och att få börja längta.
Om man bara kör på med allt på samma gång lite så som vi gjort med bygge av hus hemma, på Gotland, 2 flyttar, satsat på våra karriärer och fått en liten, så tror jag att det är lätt att tappa bort varandra och att inte hinna med att njuta. Visste att detta halvår skulle bli tufft och det har det varit, så nu från och med inflytt i huset ser jag fram emot bättre tider, att landa, att njuta och jag längtar verkligen ihjäl mig efter detta.. mindre än en månad kvar nu.
Sen är det såklart lite annat, för att vara gravid igen är något jag inte alls ser fram emot tet va såklart mycket som var mysigt, häftigt och underbart. Men framförallt var det tufft och tycker känslan av att inte känna sig som sig själv är riktigt jobbig. Hoppas såklart att det ska kännas annorlunda denna gång, att jag får må bättre men tycker om mitt liv som ickegravida och med bebis utanför magen sååå mycket mer. Hihi. En tuff graviditet men med ett lyckligt slut och det är det man får påminna sig om.
Och om jag ska vara ärlig så är jag framförallt livrädd för förlossningen, blev igångsatt och hade en ganska tuff förlossning. Vill verkligen inte uppleva samma igen, har fått sån skäck, var säker på att det skulle släppa men det har det inte gjort.. Kan ni inte dela med er av era erfarenheter? Hur har ni hanterar er rädsla? Har ni blivit igångsatta även med nästa barn? Har ni upplevt något skillnad?
Hur som hellst…jag vet någonstans att det är värt det, att jag kommer våga och att känslan av att få ge Hollie ett syskon kommer att slå allt. Så minst en mini till drömmer vi om <3
Tack för en fin blogg och för att du öppnar dig om dina känslor kring detta, tror många känner igen sig och behöver läsa detta för att veta att de inte är ensamma om sina känslor. KRAM!
http://nouw.com/miniochluna
Hej Nadja
Brukar läsa din blogg emellanåt men har aldrig kommenterat. Förstår hur du tänker, vår äldsta flicka är 6 år och vi fick en pojke för 8 månader sedan. Är så glad att vi väntade då vi verkligen haft tid med flickan och känner att hon fått all vår uppmärksamhet och är sååååå duktig storasyster. Känns tryggt med ett äldre syskon som man kan prata med och förklara när det är lite jobbigt… Gällande förlossningen så måste jag säga att det inte alls behöver vara som med ettab. Mina förlossningar var helt olika, första gången blev jag igångsatt och det höll på i knappt 40 timmar. Med andra barnet tog helaprocessen 10 timmar, alltså från första värken! Vilken härlig känsla att få upplevt en förlossning där kroppen sköter det mesta och för mig var det bara att hänga med ? Kram och lycka till när ni väl känner er redo
Åh förstår dig! För mig tog det över 1 år att ens börja tänka i banorna att vi kaanske kommer försöka skaffa ett syskon till Meja i framtiden, Mest pga förlossningsrädslan jag har nu efter första.. min förlossning var hemsk, helt klart det värsta jag gjort. Är inte redo för bebis nr 2 än men nu så har jag väl iaf kommit till den punkten att jag fattar att om vi vill ha ett till barn så måste jag gå igenom allt det där igen.. på efterkontrollen blev jag rekommenderad att gå och prata med någon om det här och det kommer nog krävas om det ska bli något syskon i framtiden!
Det är tre år mellan mina barn (yngsta är 3 mån) och för oss passar detta bra. Skönt att ha haft ”egen” tid med första barnet och kunna kommunicera och ha ett lite mer ”självständigt” barn som kan göra mkt själv.
Jag hade en jobbig andra graviditet och tyckte inte alls det var kul att vara gravid och ha ett barn att ta hand om. Förlossningen gick mkt bättre andra gången, blev igångsatt med första men det startade av sig själv andra gången och det var en annan upplevelse.
Det var liksom häftigt att föda barn!
Åh vart har du köpt den muggen? ? jag håller också helt med dig om barn nr 2, vi vill också vänta ( så om man nu kunde fått välja ) och ha ca 3 år emellan barnen. Våran son är strax 6 månader och jag vill kunna va mig själv och slappna av ordentligt och bara kunna va josse och mamma ett tag även fast jag älskade att vara gravid. Vill också njuta av vår son ordentligt , att bara ha honom att rå om. Förlossningen var extremt jobbig för mig med och slutade med sugklocka och det var det värsta jag upplevt i stunden och värken där nere efteråt, men ändå är jag inte rädd för en förlossning igen som det känns nu för jag fick gråta ut ordentligt hos barnmorskan som förlöste mig några dagar efter bara och jag behövde verkligen det och tror det hjälpt min ”återhämtning ” från förlossningen. Men kul att få höra dina tankar om syskon till Hollie:)
Hej ? tack för en fin blogg ? har själv en tjej på 1 år ? så roligt att följa dig!
vi har två barn blev igångsatt med båda, det skiljer exakt 3 år mellan dom!
Jag behövde exakt som du skriver landa, hitta tillbaka till mig själv, komma igång med träningen, jobba ett tag,.
Jag var bara helt slut efter en jobbig första tid, renovering av hus,, sömnbristen var oxå såå jobbig ? så 3 år mellan barnen blev bara så bra!
Det jag ville ha sagt var att jag blev ingångsatt med båda och första gången så tyckte jag inte det blev nå bra, som slutade med en blödning, men som kroppen stoppade själv ? efter detta var jag så rädd för förlossning två!
Blev igångsatt denna gång oxå, då vartnet gick men inga värkar kom, men det gick så mkt lättare andra gången och hon var ute på 2,5h ? efteråt sa jag att det här var såå häftigt det här vill jag göra om ☺️ Så om du blir gravid igen så tror jag att din kropp känner igen de och att det kommer gå jätte bra ? kram
Känner precis som dig inför en till förlossning, trodde också det skulle gå över. Men kan inte ens tänka mig gå igenom det igen som det ser ut just nu, och H är endå strax 8 månader. Får rysningar bara tanken. Så förstår verkligen vad du menar.