Gårdagskvällen var riktigt jobbig. Lillan var ledsen mer eller mindre från fyra tills hon äntligen somnade vid tio. Vi fick henne lugn kortare stunder men hon hade det jobbigt och vaknade av hostningar och fick upp slem. Jag är den känsliga när det blir så, blir så ledsen när de mår så dåligt och mannen är den som får hålla det uppe. I vanliga fall är nog jag den med bäst tålamod och är den som oftast orkar utan att tycka att det är jobbigt. Men är en känslomänniska, oftast väldigt glad och tacksam men också nära till tårar vid såna här tillfällen. Blir ledsen över att jag inte kan hjälpa och trösta. Blir ledsen över att jag inte hinner vara med Hollie då mini kräver min närhet.
Vi kompletterar varandra bra han och jag ❤️
Mannen hällde upp ett glas rosé vid 15 och hade nog inte fått i mig hälften 5 timmar senare. Inge vidare lördagskväll, vi åt i omgångar och gick och la oss tidigt. Men en bra natt och nu hoppas vi att det vänder ?
Livet med barn går ju inte alltid att styra över… Får göra en bättre söndag helt enkelt ???
Så skönt att andra har det likt. Två sjuklingar här hemma, en som är snart är 2 år och en som är 2 månader. Så fruktansvärt jobbigt när den lille skriker, skriker och skriker, kräks upp slem och bara vill vara nära samtidigt som den äldre är jätteledsen och mammig. Hjärtat sliter nåt fruktansvärt när man vill ge båda allt de behöver. Det gäller att hämta styrka från varandra och hitta sätt att tanka energi. Det är tur att man vet att det kommer bättre dagar och att man älskar så gränslöst att man finner energi i det. Kämpa, kämpa!!
Åh vet precis!! Hoppas den lilla mår bättre snart. ? ja verkligen, detsamma fina!