Nadja Mayr

Idag var en tung dag, men också den vackraste dagen jag upplevt på länge. Vi såg våra vänner begrava sin älskade lilla Gabriel. Världens finaste lilla kille som tyvärr aldrig fick uppleva världen. Att se sorg på nära håll gör ont. Det känns orättvist och läskigt. Samtidigt har jag aldrig känt så mycket kärlek, kärlek till Gabriel, kärlek till varandra, till storasyster Lova och kärlek till deras familjer och vänner. Så många som älskar dom, så många som dom ger sin kärlek.

Jag håller i Nora och tårarna rinner, ingen ska behöva begrava sitt barn, ingen ska gå miste om chansen att få ha sitt barn nära.

Dom var så starka, för Gabriel, stod hand i hand och tog farväl. Josefin läste en dikt, kämpade för att hålla ihop rösten, få säga dom orden från en mamma till sin son inför alla. Jag vet inte hur dom klarar det, jag tror kärleken bär dom. Hur dom pratar om honom och om livet, det är så svårt att ta in. Så mycket äkta känslor. Så mycket sorg. Så vackra och tunga tankar. Josefin sa det själv, livet är rikare nu, när hon fått träffa Gabriel.

Jag är så ledsen att dom behöver gå igenom det här. Men så glad över att de har varandra, dom finns där och lyfter när de inte orkar, de är varandras tryggheter och stora kärlekar. Att de har sin lilla Lova, som fyller rummet med liv. Jag önskar att Gabriel fått uppleva dom. Men är säker på att han känt deras kärlek och fortsätter känna den hela tiden.

Vi är rika som har två såna fantastiska människor i våra liv. Fyllda av styrka, kärlek, värme och hjärta. Jag vet att dom kommer fortsätta att älska, älska mer än något annat.

Prästen sa det så fint ”Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig” ❤️

Skickar all min kärlek till dessa underbara människor idag, till storasyster som är full av liv. Och lovar att fortsätta finnas nära, alltid. ❤️