Nu när det börjar närma sig BF, det är ju bara 7 veckor kvar nu.. Så börjar jag tänka mer och mer på förlossningen, dels för att längtan på något sätt växer i takt med magen, dels för att man denna gång vet vad som väntar..
Min förlossning med Hollie var ganska tuff.. Jag blev igångsatt en vecka innan BF pga hepatos. Vi fick reda på detta på onsdag, torsdag morgon åkte vi in.. En väldigt speciell känsla att veta att bebis skulle komma nu.. Det tog ganska lång tid innan vi fick träffa henne. Hon kom till oss först halv tio på kvällen dagen efter.
Allt flöt ändå på bra, värkarna var hemska ett tag men epiduralen hjälpte mig verkligen, men sen tog utdrivningsskedet väldigt lång tid och det är också det jag är mest rädd för denna gång. Jag hade krystvärkar i nästan 4 timmar och trodde på riktigt inte att jag skulle klara det, jag var helt slut och den känslan var extremt jobbig tycker jag. Jag oroade mig för H och för att det inte skulle gå.. Men det gör det ju nästan alltid och tillslut kom hon.
Mannen bröt ihop när hon kom ut, världens finaste lilla tjej, jag däremot hade så ont, var så slut och mitt hår var på riktigt en enda stor tova.. Jag kunde inte ta till in det först, jag var bara glad över att ha överlevt..
Men det fantastiska är att det går över så fort, redan när vi hade fått komma till vårt rum kändes allt så mycket bättre.. <3
Däremot såg jag tillbaka på förlossningen som något hemskt väldigt länge och det känns såklart lite trist, upplevde inte det där magiska som många pratar om, det magiska var ju att ha H hos oss sen och nu.
Jag hoppas verkligen att denna gång blir annorlunda, det hade varit underbart med lite revansch, få uppleva en bra förlossning, kunna ta in när lillasyster hamnar på mitt bröst..
Jag är rädd, såklart. Men jag fokuserar på att denna ska bli bättre, att jag klarade det förra gången och att det är sååå värt det. <3 Vore så häftigt att inte bli igångsatt och att få uppleva att vattnet går eller liknande..
Hur känner ni inför era förlossningar?
KRAMAR
Lycka till! ?
Jag hade oxå komplikationer i slutet då vår J kom, o syddes först länge i förlossningssalen för att sen ändå vara tvungen att sövas ner o sys pånytt efter några timmar… Hade så ont efter o blev så mycket stoj, så det tog flera månader för mej att känna annat än smärta, ångest o orolighet.. Hoppas också jag får uppleva en annan slags förlossning nästa gång det är dags ?
Så fina bilder?.
Jag har tre förlossningar bakom mig, första blev klassisk ”förstagångsförlossning” på nästan 48 timmar, andra (20 mån senare) fyra timmar från första värken och sista 36 timmar
(dock den allra bästa pga epidural som jag konstigt nog valt bort de första två gångerna). Så det kan vara helt olika. Jag önskar dig all lycka till❤️
Min första förlossning var dömd att misslyckas från början. 3 dagars vattenavgång utan en enda värk innan det kom igång och efter många om och men fick de dra ut henne med sugklocka vilket resulterade i en hel del skador. Jag kände verkligen ingen lycka när jag fick barnet på bröstet, jag var så slut och kunde bara fokusera på all smärta. På detta blev jag sydd i över 1 timme!
Läkningen var lång och smärtsam och vi bestämde att vi nöjer oss med 1 barn.
Nu flera år senare väntar vi nr 2 efter att jag blivit gravid på minipiller. Vi har ett planerat snitt på torsdag pga sätesbjudning och sjukdom och det känns så bra! En ny förhoppningsvis bättre förlossningsupplevelse väntar!
Hoppas din förlossning blir bättre denna gång!
Måste först och främst bara säga att din blogg är så ”fin” och med det menar jag innerlig och ärlig!
Förstår att du upplever din första förlossning som lång, jobbig och hemsk. Jag hoppas verkligen att du får en helt annan upplevelse den här gången och jag kan nästan lova dig att det kommer du få!
All lycka till när det väl är dags!
Kram från en förlossningsbarnmorska
Din erfarenhet påminner väldigt mycket om min! Hade också en lång krystfas, dock inte så mycket som 4(!)h, men i 1,5h höll det på och barnmorskorna började viska om sugklocka, men till slut kom han ut med mina sista krafter (gick hemma 2dygn med värkar dessutom efter att vattnet hade gått, men blev igångsatt också till slut då min kropp tog för lång tid på sig..). Mindes också tillbaka på förlossningen som något tufft och känslan av att det inte blev som jag tänkt mig hängde kvar. Men så här ett år senare så är jag stolt och tänker bara med lycka på förlossningen, hoppas ändå få en revansch i framtiden jag med. Lycka till när det är dags! 🙂 Kram
Din blogg är så äkta, älskar det. Inget överdrivet hysteriskt perfekt liv. Du beskriver verkligen ditt/ert liv som det är, det finns för få sådanna bloggar tycker jag. Har själv inga barn men min värsta rädsla i livet är en förlossning så dagen jag vill skaffa barn lär jag behöva gå i stödgrupp eller liknande. Hoppas att du får ”njuta” mer efter denna förlossning 😀
Kul att läsa dina tankar kring både förlossningen med H men även nu inför lillasyster <3
Själv vet jag inte om jag kan kalla att jag är "rädd". Det är första barnet så jag vet ju inte riktigt vad som väntar och det är klart att det i sig är lite läskigt, men jag litar på att min kropp vet vad den ska göra och att jag får kraften därifrån samt att jag har läkare och barnmorskor runt mig hela tiden som också varit med innan och vet vad som ska göras likväl om det flyter på som om det skulle uppstå någon komplikation <3 jag är vanligtvis ett kontrollfreak, men här känner jag att min kontroll bara förstör eftersom jag direkt inte kommer kunna påverka något, så ställer istället in mig på tilliten till det som går 🙂 kram
Min första förlossning var utdragen men ändå helt okej. Nästan två dygn med värkar men efter att jag fått EDA och hinnorna tagits tog det ca 6 timmar :). Dock andades inte fröken själv när hon kom vilket var oerhört jobbigt för både sambon och mig. Men hon repade sig snabbt. De gör ju det de där små. De har resurser som inte är av denna värld.
Jag har ca 4 veckor till kommande förlossning och är jätterädd att det ska bli samma sak men att den här gången inte ska gå lika bra med bebisen. Dock försöker jag tänka logiskt att för de allra flesta går det väldigt bra och vi har en fantastisk vård i Sverige. Funderar kanske på att föda på annat sjukhus om möjligheten finns den här gången. Skulle nog känna mig tryggare då…
Spännande! Stort lycka till!
Jag har haft två helt underbara förlossningar. Tuffa såklart å smärtsamma. Men allt har gått så himla bra å blivit precis som jag velat. Födde min son för 2 år sedan och nu för 2 veckor sedan kom lillasyster:) så underbart! Världens finaste ungar! Så häftigt att föda!
Kram:)
Åh jag förstår dig verkligen. Jag hade tre hemska förlossningar eftersom jag typ förblöder när jag föder barn (av någon oklar anledning). Man minns tillbaka på det som något negativt, men jag tror att det kommer gå jättebra för dig. Har du fött ett barn kommer denna gå toppen! Det brukar vara lättare på något sätt ju fler gånger för att man vet vad som kommer hända etc vilket gör att man känner mer kontroll. Jag kände så även om jag är traumatiserad.
Jag födde första barnet med epuidral, andra utan och tredje med. Jag fick så otroligt stora barn också. Två första över 4,5 kg och den yngtsa 4,1 kg. Puh..
Åh du har ju något fantastiskt framför dig. Jag hade nästan samma förfarande med mitt första barn. Ett mycket långt och smärtsamt förlopp.. Jag var naturligtvis orolig inför detta med barn nr2 .. Men fick då en genomgång av en förlossningsläkare av min gamla journal. Där hon beskrev vad son gick ”fel” första gången och vi pratade om vad som hade kunnat förändrats för att förlossningen skulle ha kunnat underlättats.
Det här gjorde mig mycket lugnare.
Dock blev jag igångsatt med lillasyster pga svaga fosterrörelser 2 veckor innan beräknad. Men efter att de tagit hål på hinnan så var hon ute på 4 timmar!! Det blev en helt fantastisk förlossning, jämfört med första!!
Så heja dig, det kommer gå galant den här ggn. All lycka till er ?
Andra förlossningen behöver absolut inte bli som första med så många timmar av krystande. Jag hade krystvärkar nästan lika länge som du med första och var livrädd för just det med mitt andra barn, men med henne tog det bara 20 min. Påtalade för barnmorskan att jag var rädd för krystarbetet, att det skulle ta lika lång tid som med första, så hon förberedde dropp som stimulerade krystvärkarna med en gång. En helt fantastisk känsla att det gick så mycket bättre. Lycka till!
så roligt att läsa om andras förlossningar och hur olika de kan vara. För mig var det rentutsagt hemskt, vattnet gick hemma och en timme senare var mina värkar igång iett och jag upplevde att varje värk var som att få el genom kroppen när toppen nåddes och totalt tog det 14/2 timme.. efter ett antal timmar fick jag ryggbedövning och det var såååå skönt men sen var jag tvungen att få värlstimulerande dropp och det gjorde att hjärtslagen på bebisen gick ner.. minns hur de låg över mig o tryckte på magen och sedan i princip drog ut henne och iväg direkt med henne.. hon återhämtade sig snabbt men jag var helt borta, jag kände liksom inte den glädjen direkt utan var totalt livrädd och avtrubbad av hela förlossningen men såklart kom alla de underbara känslorna tillbaka sen.
Det tog mig nästan 4 år innan jag vågade igen och denna förlossningen var helt annorlunda, det gick så fort allt.. på en värk som var jag helt öppen och sen tog det inte långt tid:) jag hoppas att du får en lättare förlossning denna gången också ?
Åå va kul att läsa om förlossningen även om den var långdragen, spännande och jag älskar att höra andras berättelser 🙂 Min längsta förlossning är min första och den tog 6,5h från första tecken tills hon var ute. Då gick slemproppen och värkarna började senare. Jag sa till barnmorskan att gör det inte ondare än så här och vattnet går innan så kommer nummer 2 komma hemma. Det gjorde han! Från första känning tills han var ute tog det 54 minuter. Nummer 3 ville jag bli igångsatt och det var min värsta förlossning, den tog 4.5h och sista timmen hade jag värkar nonstop. Nummer 4 nu i höst vägrade jag igångsättning och tänkte föda hemma men blev övertalad att bli igångsatt för mitt blodtryck. Det var min bästa förlossning!!! Den tog 2h 45min och jag andades mig igenom varje värk för då fick jag EDA som jag med blev övertalad till. Livrädd för sprutor! Tog lustgas vid krystvärkarna och jag va sååå nöjd med min förlossning men nu är det bra! Nu blir det inte fler bebisar här 😀
https://lotte4.blogspot.se
Det hade kunnat varit min förlossning du beskriver och hoppas också på en revansch vid framtida syskon sen ?