Nadja Mayr

Hej finaste ni,

Dan före ..

Som ni märkt har jag varit dålig på att uppdatera här inne och jag känner att jag måste förklara mig. Jag får så fina kommentarer och frågor och jag önskar så att jag hann med att svara personligt på varenda en, att jag hann uppdatera här oftare, kanske inspirera eller bara stöta genom att dela med mig av sånt som vi alla mammor kämpar med. Men jag känner tyvärr inte att jag hinner. Jag slits mellan hur jag ska prioritera min tid. Förstår att utåt verkar blogg/instagram inte ta mycket tid, det trodde jag inte heller innan. Men det gör det. Jag ser detta som ett jobb, ett jobb jag älskar. Tycker så mycket om att skriva, att fota och ha kontakt med er. Men det är också ett sätt att bygga upp något som kan ge mer tid hemma med Hollie.

Samtidigt som att jag tycker att detta är så kul så vill jag spendera tid med mitt hjärta, detta år jag är hemma med henne vill jag verkligen ta vara på tiden, jag vill få tid att ta hand om mig själv, hinna träna och umgås med vänner och F samtidigt ska vi flytta nu 2 gånger under våren. Någon som känner igen känslan att när det blir lite för mycket så känns det som att inget blir riktigt helt bra? Att man bygger upp en stress? Att negativ energi & elaka kommentarer får ta plats? Att man ifrågasätter sig själv om det blir för mycket yta och tid på fel saker? Jag kan ju inte ge er allt av mig, jag väljer ju ut vissa delar och självklart är allting inte så perfekt som det ibland kan verka. Det är en svår balans, det handlar ju inte bara om mig. Jag hoppas detta kan vara till tröst för någon, jag har kämpat, gråtit, jobbat med mig själv, förlorat, vunnit och kämpat lite till för att bli den personen jag är idag och för att ha allt jag har idag. Saker jag är och har idag, kunde jag knappt drömma om för några år sen, så ni som drömmer, fortsätt drömma, ni som kämpar, fortsätt kämpa. Allt är möjligt.

Det är så dubbelt allting. Jag har därför valt att säga upp min blogg här på Vimedbarn. Det känns dock väldigt sorligt och tråkigt så jag ska ge det till slutet av jan och fundera på om jag ska fortsätta att blogga någon annanstans. Eller hur jag ska göra.

Nu när julen kommer så kommer ju också väldigt mycket känslor, för en del väldigt jobbiga, för andra väldigt fina. Och i år känner jag att jag har allt jag behöver, min lilla familj och jag vill få njuta av dom så mycket det bara går. Jag är så otroligt tacksam att få möjlighet att ge henne den julen jag önskar att alla barn fick, trygghet, värme och kärlek. Och trotts att jag älskar julklappar, både att ge och att få, har jag för första året inte skrivet någon önskelista, hehe som jag alltid gjort annars. För jag känner på riktigt att jag har allt jag önskat. Att få fira jul som mamma slår allt annat.

Jag hoppas verkligen att ni förstår mina tankar och att ni vet att era fina ord betyder så mycket för mig.

Jag hoppas ni alla får en fin jul, att ni får känna kärlek, att ni får älska och känna er älskade. Och till alla er som har det kämpigt, så skickar jag en varm kram och en önskan om att ni får ett bättre 2017.

All kärlek från mig och H