En vecka före BF fick vi reda på att jag skulle bli igångsatt samma tid dagen efter. Jag hade fått hepatos, leverpåverkan och en fruktansvärd klåda som gjorde att jag inte kunde sova. Lösningen va att ta ut barnet och hepatosen försvann då direkt. Vilken märklig känsla att åka hem från SÖS och spendera sista dagen hemma utan bebis. Vi packade klart BBväskan, köpte med oss gott, städade hemma, tog några sista bilder på magen och sen firade vi med hämtmat och bubbel, alkoholfitt till mig såklart. Morgonen efter satte vi oss i bilen och åkte in med vetskapen om att vi inte skulle komma hem igen förrän hon var hos oss.
Väl på plats fick vi vårt rum, personalen var fantastisk och tog hand om oss så väl. Kan inte nog hylla dessa människor. Jag fick shotar varannan timme men det hände inte mycket alls så morgonen efter tog de hål på hinnan så att vattnet gick. Då började jag direkt få värkar, de tog ett tag men sen blev de fruktansvärt smärtsamma. Jag bad om epidural och läkaren kom nästan direkt, han var super skicklig och oj vilken skillnad. Kommer be om det direkt nästa gång också, utan tvekan. Värkarna blev hanterbara och jag blev mig själv igen, innan var jag helt borta av smärtan. Från det så var de som att min kropp slappnade av och allt gick jätte fort, värkarna var hanterbara med det började trycka på. Undersökningen visade att jag öppnat mig från 6 till 10 cm på mindre än en timme.
Utdrivningsarbetet satte igång men denna fas tog tid, kroppen hade inte riktigt hängt med, jag var helt slut och det gjorde fruktansvärt ont. Jag trodde inte att jag skulle klara av det, ville ge upp. Har hört att detta kan bli tufft vid en igångsättning, någon mer som har erfarenhet? Läkaren sa efteråt att det troligen var därför det blev tufft, just denna del. Men på något sätt har man någon urkraft som gör att man klarar det och idag när jag skriver det här tycker jag att det är både fantastiskt och magiskt, största smärtan och lyckan på samma gång. Helt slut och redo att be dom att snitta mig efter timmars jobb så kom hon. Direkt upp på bröstet som hon sökte sig efter, hon va så liten, så skör och så perfekt. Jag va så orolig när de tog sån tid att det blev kritiskt för henne men hon var stark och mådde jätte bra. Pappan bröt ihop direkt när han såg henne, så fint att tänka tillbaka på, omedelbar kärlek. Jag var så utmattad och lättad över att äntligen ha henne på mitt bröst att jag hade svårt att förstå. Jag va så trött på smärtan att det kändes hemskt när moderkakan skulle ut, men när allt var över, när vi blev själva med vår lilla tjej då va det värt allt, hon va allt.
Min förlossning blev ganska tuff, troligen pga just igångsättningen så det är något jag verkligen hoppas att jag slipper om vi får chansen att bli föräldrar igen. Blir rörd när jag ser att andra får barn, när jag ser tillbaka på gamla bilder och när jag tänker att jag en dag kanske får uppleva detta igen. Så stolt över min kropp som klarade detta, så tacksam att ha fått uppleva det och så obeskrivligt kär i vår lilla tjej som kom till oss den dagen.
Tänk att just hon kom till just oss ?
Sista bilden på magen, 2 dagar innan hon kom till oss. Kvällen innan vi åkte in, vi hade verkligen ingen aning hur stor förändring denna dag skulle innebära i våra liv. ?
Hemgång, Hollie föddes fredag kväll, söndag morgon åkte vi hem, som vi längtat.
Första sovstunden hemma, vilken känsla.
Sista middagen utan bebis, sista kvällen innan livet förändrades helt, innan hon kom och såg till att hålla oss upptagna, fylla våra dagar och ibland nätter men mest av allt fylla hela våra hjärtan, med så mycket kärlek att ord inte räcker till.
❤️
Åh så fint . Jag skulle med vilja föda ett till barn , så häftigt ! Tyvärr missades en förlossningsskada på mig som jag kommer få opererad i vår o därför kommer jag få föda med snitt om det blir fler . Inte hela världen , det viktiga är trots allt att mor o barn mår bra men det känns lite surt . ?
Ja jag kan inte heller låta bli att fälla en tår här när jag läser ditt inlägg. Man tänker tillbaka på sin egen förlossning, alla känslor, all smärta, all lycka och all obeskrivlig kärlek!
Så fint! ?❤
Åh, herregud vad jag lipar, haha.
Det är precis som du säger – man blir alldeles varm i hjärtat av att tänka tillbaka på sin egen förlossning när man hör andras 🙂
Så himla fint!
Kram underbara du. <3
Hej, hur blev din återhämtning, fick du sy någonting efter din förlossning och har du haft några besvär efteråt eller en tid efteråt? Tycker det är trist att ingen skriver om sånt. Jag fick själv barn för några veckor sedan o man vill gärna läsa om hur andra haft det, jag får tex fortfarande lite träningsvärk känsla om jag är allt för aktiv. Med vänlig hälsning, Sofia
Känner igen de där, jag gick från 4cm till att han var född på 33 minuter!
Gud sa fint skrivet, far tom tarar i ogonen….Langtar sa efter varan skatt som ar beraknad i mitten av December!!Kramar
När började ni med sittdelen? Min dotter blir 3 månader imorgon och tycker om att ligga ner
Så fint skrivet! Tycker du verkar som en härlig powerkvinna who embraces other women. Det gillar jag!
Om man får ge önskemål på bloggen, skulle det vara dina bästa tips hur man organiserar. Det kan vara allt från delar av hemmet till livspusslet med småbarn.
Det skulle vara kul att läsa ☺️
Hej Nadja!
Tack för en inspirerande och härlig blogg! Jag och min kille försöker bli gravida och har försökt ett tag utan resultat. Vi har även fått ett missfall tidigare. Jag är också student och tänker ibland att man kanske borde vänta tills jag är klar men har så svårt att göra det, är så redo att bli föräldrar!! Om det inte är för privat skulle jag gärna vilja veta mer om hur er resa att bli gravida såg ut? Hur tänkte ni med jobb/plugg? Fick ni försöka länge osv?
Stor varm kram
Så fint att läsa! ? Tänker själv tillbaka på min förlossning med stor glädje och stolthet! För min del gick det smidigt och relativt lätt tror jag, Så när jag tänker på ett ev andra barn så är det graviditeten jag fasar mest för, eftersom jag hade tuffa sista 10 veckor med mkt förvärkar. MEN allt är såå värt det och det finns inget jag är stoltare över än att fått chansen att bli mamma. Är själv adopterad och vet att det inte är något man kan ta för givet!
Älskar därför denna text:
” Giving birth makes you a Mother, yes. But It’s what you do with your children AFTER they’re born, throughout their lives, that makes you a Mom.”
Mysigt att läsa, längtar så tills min bebis är här med 🙂
Så fint du har skrivit! Blev också igångsatt (vattnet gick, men inga värkar kom), så känner igen mig i din berättelse. Har förstått i efterhand att det kan bli en mer intensiv förlossning om man blir ingångsatt, men det var ändå så värt det! ?