Nadja Mayr

God morgon vännen ❣️

Kan knappt fatta att jag snart varit tvåbarnsmamma i ett helt år. Det känns overkligt & alldeles underbart. Har verkligen känslan i mig att vi har det bästa framför oss. Allt roligt vi ska göra ihop gör mig pirrig.. Skulle jag beskriva året med två ord skulle jag säga mysigt och tufft. För det har det verkligen varit och någonstans känns det som att nu börjar det roliga på riktigt.

Alla åldrar och faser har ju sin charm men nu när man verkligen börjar lära känna Noras personlighet och när man kan kommunicera på ett annat sätt tycker iaf jag att det blir så mycket roligare. Finns mycket magisk med första året, men jag föredrar allt som kommer därefter.

Första tiden med Nora var magiskt, verkligen magisk. Det var en så fin bebisbubbla, få uppleva allt igen utan samma chock (även om första veckorna alltid innebär massa känslor, både jobbiga och fina). Det var världens finaste sommar och vår. Nora var världens snällaste, nöjdaste bebis. Efter att ganska snabbt lagt ner en ickefungerande amning så flöt allt på. Hon sov nästan hela nätter från start, åt bra och var så otroligt fin. Jag kunde verkligen njuta av varandra sek och denna tid kommer jag alltid att bära med mig. På något sätt ville jag uppleva bebistiden igen med Hollie, utan chock och med samma lugn som nu, men för att hamna där måste man ju gå igenom den där omvandlingen från att bara vara jag, till att bli mamma. Så det går ju inte.

Sommaren var också alldeles underbar. På så många sätt. Men lagom till hösten började nätterna bli tuffa, från 5-10 månader hade vi det ganska kämpigt med lite sömn, mycket vab och fullt upp. Ganska trötta föräldrar, Hollie trivdes inte längre på förskolan och här fick vi väl upplvela tvåbarnschoken lite med att aldrig riktigt få tid för återhämtning och att inte räcka till. Med två små krävs det mycket av båda och som ett team vilket ledde till att båda var ganska slutkörda, mycket tjafs, irritation. lite kaos men såklart massa kärlek och skratt också.

Från 10 månader vände nätterna för oss nattningarna går nu hur enkelt som helst och nätterna är inte 100 men mycket bättre. Framförallt började Nora gå, blev gladare, fylldes av bus och sen dess har det inte varit en lugn stund. Hon är överallt, helt orädd, så busig, charmig och en riktig mammagris.

Nu senaste tiden börjar det landa lite och vi ser så mycket fram emot varje dag tillsammans, att lära känna henne mer och mer, se kärleken mellan systrarna växa, se hur de leker (och bråkar), blir mer samspelta med rutiner och allt det där som underlättar för oss att få fin tid ihop.

Sammanfattar året som de finaste och tuffaste. Vi fick minst sagt både hjärtat och händerna fulla, den dagen vår sista lilla pusselbit och lycka kom till oss. Så glad för året som gått och så glad över allt vi har framför oss. ❤️❤️❤️